Detta blir lite av en diversepost. Jag känner nämligen ett trängande behov av att informera världen om de rysligt viktiga händelser som ägt rum i mitt liv de senaste dagarna, och som jag tyvärr inte kunde inkorporera på ett bra sätt igår (jag var för jävla disträ helt enkelt). Lösandet av världsproblemen skjuts därför en aning på framtiden, om ni ursäktar.

Igår, första maj, demonstrerades det. Det var första gången för mig vilket var lite ovant. Har man mina politiska preferenser, och dessutom min bakgrund (lidingö), är det inte alltför vanligt att man så öppet tar ställning. Till en början kände jag mig ganska uttittad men så småningom tog känslan av samhörighet över. Min identitet stärktes mer än vad jag trodde skulle varit möjligt.

Igår, första maj, dog min mobiltelefon. Eller den vägrar snarare att ladda sig, så egentligen är det väl batteriet som gett upp. Alltnog, effekten blir densamma och jag kommer vara okontaktbar i etern de närmaste dagarna. Det glädjer säkert vissa.

Idag, andra maj, färdigställdes låten Låten. Efter sju svåra år och tonvis med skrotade försök är äntligen Africa med Bratkillers klar. Den som är sugen på ett stycke house är mer än välkommen att söka samband över msn. Jag skickar den till er gratis!

Igår, första maj, skrev jag mitt första inlägg. (Ursäkta det pedagogiskt oriktiga kronologiska hoppet.) Vid en närmare genomläsning imorse insåg jag att det hade en pretentiös och lätt patetisk air omkring sig, inte bra! Att komma ihåg att påpeka detta i nästa post har funnits högst upp på min lista hela dagen nu. Men vad händer? Jo, bedriften görs om (överträffas kanske tillochmed?)! Utan mer extensiv forskning kring ämnet vill jag preliminärt fastslå att jag blir mer fjantig i mitt språkbruk, det skriftliga som det muntliga, ju längre tid jag varit vaken. Jag ska hålla det i minnet i fortsättningen.

//David