Min dag i några få, korta penseldrag

Vaknar tidigt för att gå ut och springa i ungefär 45 minuter. Det går segt. Men i de tysta partierna av Samuel Barbers Adagio for Strings hörs faktiskt fågelkvitter, till och med koltrastar. Med solen i ögonen är det svårt att inte njuta av morgonen.

Släpar mig iväg till Dag Hammarskjöld för att läsa. Det går dessvärre också segt. Jag får nästan ingenting gjort innan både min mage och Nicklas signalerar mat.

Vi traskar hem till honom för en förmodad lunch på balkongen. Det går inte segare än vanligt, men solen hinner gömma sig. Rödbetorna verkar vilja koka i en evighet, och jag komar ihop till ett okonversabelt vrak. Jag blir väldigt tyst när jag är trött, märker jag.

Tillbaks till Hammershield för ett möte med seminariegruppen. Efter sju svåra år lyckas vi faktiskt prångla fram ett exemplar av den aktuella boken till varje person. Gruppens tankearbete kring själva kopiefrågan lämnade minst sagt en del övrigt att önska. Aldrig har så många tänkt så osammanhängande i så många på varandra följande steg. När vi är klara har jag dessutom hunnit önska livet ur en rad kopiatorer.

Jag lallar hemåt. Det första verkligt lyckade inslaget i min dag blir middagen. Jag låter kycklingen ersätta intressefisken i pastasalladen, och vips så hade vi en gastronomisk succé.

Efter detta styr jag åter kosan mot Nicklas för en film. Tio minuter från slutet, efter två timmar av bitvis obegriplig irländsk rotvälska, kommer vi på att bildformatet är feljusterat och att det funnits svenska undertexter hela tiden. Jahapp.

Om man skulle ta och knyta sig.