Buhu

När jag ställer mig att diska min middagstallrik ser jag till min förvåning att decilitermåttet ligger ovanpå diskbänken. Med avbrutet skaft. Det där decilitermåttet var tamejfan av plexiglas, lagom flexibel hårdplast av god kvalitet. Hade någon frågat mig skulle jag, liksom Hemingways unga pojke i fören på ekan inte tror att han någonsin kommer att dö, ha svarat att det var oförstörbart.

Jag blir lite illa till mods.

Inte för måttets egen skull så mycket som för den vittnesbörd det bär. Här har varit vredesmod.