En kortkort en:

1. Bob Sinclair - Love generation är det bästa exemplet jag någonsin sett på att även blinda hönor finner korn ibland. Hans remix av Watch the sunrise är en hög dynga, bokstavligt talat. Det låter inte som om han förstått vilken låt han skulle ta sig an. Använde han ens högtalare? Enligt min åsikt ska man, om remixen hamnar i samma genre som originalet, tillföra något som det senare saknade. Vid en jämförelse mellan de två bör åtminstone den som gjort nyversionen tycka bättre om sin egen. Och det kan ju bli svårt om man inte begripit vad man pysslar med.

2. Ibland ska jag hämta någon ny information på nätet, och öppnar webbläsaren. Nästan direkt glömmer jag vad det var jag letade efter, och som någon slags impuls brukar jag då gå till google. Som om jag där skulle söka efter anledningen till mitt surfande. Det är smått ironiskt.

3. Igår prövade jag rökheroin för första gången, satan vilken kick. Men det är nog inte riktigt min grej, jag håller mig till Kött för Bröd. Boss och Bosschåfför! Ja, man blir alldeles hög på livet självt när man hör de orden.

4. Spiller - Groovejet är en trevlig stump. Alltid roligt att återupptäcka gammal musik.